Förändringens tid

Förra veckan såg det ut så här

Gamla äppelträd i full blom

I morse såg det ut så här

Gamla äppelträd far till till fruktträdshimlen

 Och nu ikväll ser det ut så här

En av leråkrarna

Lastbil nr 1 med fyllnadsmassa för blivande väg backar in genom den forna häcken

Början till en väg rakt över min jordgubbsodling

 

Vi är med andra ord igång på riktigt! Barnen är totalt överlyckliga. Lillen formligen skrek av förtjusning när jag sa att det var okej att gå ut och titta istället för att se genom fönstret (där han stått parkerad hela morgonen).  De tidigare fastställda framtidsplanernas för hans del, Hedgefondförvaltare, svävar kraftigt i farozonen. Just nu lutar det mer åt grävmaskinist…

Just nu har vi alltså en finfin vallgrav runt större delen av huset. Detta tack vare att Herren bestämde sig för att öppna portarna och ösa ut en mindre flod av vatten precis när grävkillarna var klara. Så jag funderar på att skicka in några krokodiler där som kan vakta oss från alla nyfikna människor som nu stryker omkring. Jag ska även hälsa och tacka så mycket för det massiva publikstödet som byggfirman hade under större delen av dagen. Det värmde gott i deras kroppar när vädret i övrigt svek.  Maken och jag funderar på om det är okej att folk står och gluttar när andra jobbar? Vi skulle nog vilja säga att det INTE är okej om man inte löser någon form av biljett. Visst, en och annan förbipasserande som bara fluktar in lite i farten är väl okej, men att parkera sig på gatan och stå och titta under en längre period måste definitivt kosta pengar. Jag kommer därför att sätta upp en liten brevlåda (dottern har pysslat ihop en av en tom mjölkförpackning) vid häcken där man kan lösa biljetter. Engångsgluttar kostar 100 kr. Säsongskort kan köpas för 500 kr. Då snackar vi försommar- och sensommarsäsong. Köper man båda så blir det självklart rabatt (20%). Med tanke på att det var ca 100 personer här idag så borde det kunna bli en hacka. Säg att 20 av dom är pensionärer med hundar som passerar varje dag. Dom kommer då att köpa båda säsongskorten vilket ger 16 000 kr in.  Övriga köper engångsbiljett för totalt 8 000 kr. Sen några fler strögluttare. Det kan ju bli ett bra bidrag till t ex fönstren på punschverandan!

Jag behöver kanske inte säga att tomten redan har blivit ett slagfält? Oj oj oj oj vad mycket jord, sten, krossat porslin, glas och tegelpannor det har grävts upp och dumpats ut i olika högar på gräsmattan. En del av högarna har redan släpats in i huset också. Lillkillen visade även stor fascination för den gamla isodränisoleringen och ville prompt släpa in bitar av även den in i stugan. När jag sade nej stoppade han dem i munnen och smugglade på så vis in dem. Så dom som har tänkt att komma hit på 2-årskalas i helgen kan lämna finkläderna hemma! Det är gummistövlar och skyddsdräkt som gäller. Har vi tur får vi till en tårta utan frigolitkulor i fyllningen.

/Emma

Van byggherre

Jag är en Byggherre. Trots mitt kön är jag en byggherre. Byggfru finns inte med som alternativ när man skickar in en byggansökan till kommunen. Jag väljer att inte reta upp mig på det. Det är för mycket annat som jag måste lägga min energi på. Det är faktiskt andra gången jag är en byggherre. Byggherre kallas enligt 9 kap. 1 § plan- och bygglagen (PBL) den som för egen räkning utför eller låter utföra byggnads-, rivnings- eller markarbeten genom en byggentreprenör eller byggmästare. Mina tidigare erfarenheten inom området är dock rivning. När vi köpte vårt hus stod det en väldigt konstigt byggnad på gården. Ena långsidans vägg såg ut att bestå av en matta av bambufiskspön och den andra ett lappverk av olika plankor och plattor. På kortsidan hade någon snickrat dit en garagedörr så att byggnaden kunde misstas för att vara ett garage. Men det är helt omöjligt att någon bil någonsin hade kunnat bo där. Golvet var ojämnt och bestod av lika delar lera, trallvirke och masonitplattor. På våren byttes leran ut mot vattenpölar eftersom allt regnvatten rann ner längs den lutande infarten in under låtsasgaragedörren. Så vi beslutade att den skulle rivas. Jag fick bli byggherre för projektet och min man byggmästare. Eller kanske jag ska säga rivmästare. Jag tror han tyckte det var mycket tillfredställande att svinga släggan och förstöra rucklet.

Innan slägga

Släggad

Borta!

 

 

 

När rucklet var borta satte vi igång att fixa till "lillstugan". Dvs den pyttepyttelilla stuga som alla gamla hus i området har på sin gård. Det sägs att de som byggde husen bodde i dessa stugor under tiden man uppförde det "stora" huset. Jag tror att det stämmer för när vi bröt upp taket för att byta det så visade sig isoleringen bestå av tidningar (Dagens Nyheter, Arbetarposten och Aftonbladet) från 1922-1923. Vårt hus är byggt 1923. Det låg i och för sig även andra spännande saker där, bland annat en nedmonterad kakelugn. Jag är dock fast förvissad om att kakelugnen hade värmt bättre inne i stugan än som vindsisolering...

Renovering pågår

Getingarna hade byggt fina slott

Även jag fick rensa dillor

 Det slutliga resultatet lät vänta lite på sig men det blev riktigt bra.

Så som ni ser så har jag ju väldigt stor erfarenhet både av att vara byggherre och byggledare. Det kan ju bara betyda att punschveranda-projektet blir plätt-lätt!

Ha en trevlig söndagkväll!

/Emma

Byggsamrådsmöte

Galet intensiva dagar. Gårdagen bjöd på smärre hets, svett och mindre form av hjärnblödning. En och annan kollega fick även se helt andra sidor än mina professionella. Anledning var denna. Halv fyra ringer jag Sollentuna kommun för att dubbelkolla hur vår byggnadsinspektör vill ha U-medelvärdet redovisat på morgondagens byggsamrådsmöte. Växeltelefonisten låter däremot meddela att hon varit sjuk i över en vecka och förmodligen inte heller kommer in imorgon. En vanlig privatanställd arbetsmyra (som jag) tycker ju då att kunden (återigen jag) borde ha blivit informerad om det istället för att upptäcka det samma stund som mötet skulle ha skett. SÄRSKILT med tanke på att den kvalitetsansvarige skulle resa 45 mil enkel resa för detta möte. Det är här som min kollega (och ca 20 andra pendeltågsresenärer) får ta del av mina mer opolerade ord och humör. En blivande byggherre, ståendes på en pendeltågsstation, i 30 graders stekhet sol och får denna information ledde till följande: två rejäla LP-skivor under mina armar, en pytteliten hjärnblödning hos mig och en i hast inkallad ny byggnadsinspektör som blev tvungen att läsa in sig på vårt ärende och ta emot oss idag. Pust. Han var väldigt trevlig och mötet gick bra. NU KÖR VI!

Maj

Maj och juni. Månaderna då allt ska ske. Månaderna då man som småbarnsförälder vrider ut och in på sig själv för att göra både sina barn, sitt samvete och sin arbetsgivare nöjd.

Detta år är det inte bara barnens dansuppvisningar och gymnastiktävlingar, skolpjäser och träningsavslutningar, skolavslutningar och dagisavslutningar, studiedagar (=stängt fritids och dagis), barnkalas, föräldramöten, utvecklingssamtal, utflyktsdagar, kusiners studentexamens och allmänna försök att träffa en och annan bekant utanför barnomsorgsvärlden som står i kalendern för vår del. Nej, vi passar på att trycka in ett helt lass av förberedelser inför byggstarten av Punschverandan... Ett axplock av det som ska/har fixats är

• offertförfrågningar till byggfirmor
• förhandlingar om pris
• hitta en kvalitetsansvarig för projektet (tack Sollentuna kommun för att ni godkände att min far håller oss i handen genom detta och TACK pappa för allt du gör!!!)
• upprätta kontrollplaner
• boka byggsamrådsmöte med kommunen
• skicka in tusen olika dokument till kommunen inför byggsamrådsmöte
• läsa in oss på bygg- och kontrollteknik
• kontakta elbolag och elfirmor för ev byte av elanslutning till huset (den befintliga är så gammal att den är invirad i papp...)
• begära offert för en svindyr och värdelös försäkring som vi enligt lag är tvungna att ha, en så kallad Byggfelsförsäkring. 
• teckna och betala en svindyr och värdelös försäkring som vi enligt lag är tvungna att ha
• surfa runt hela internet för att kolla upp vilka typer av fönster vi vill ha och sammanställa detta till byggfirman. 
• konstaterat att fula fönster är dyra, snygga fönster är SVINDYRA. Men det går ju bara inte att sätta in dyra, fula moderna fönster i ett 20-tals hus. Det går inte! Om jag så måste sälja några av min mans teknikprylar så ska jag ha dom fönster jag vill ha!!
• leta efter information till kvalitetsansvarig som sitter i Stöde med avgrävd fiberoptik-kabel och inte kan surfa efter data till sina Um-värdesberäkningar
• försöka andas

Puh!

Men jag gör som jag har bestämt. Jag visualiserar min målbild. En punschveranda med vitmålad pinnsoffa och fönstren fulla av pelargoner. Och kraften kommer åter.

På måndag kör grävmaskinen in genom häcken. Tärningen är kastad.

/Byggherren

Huset

Vårvintern 2008 blev jag kär i detta hus. Det stog på en underbart vildvuxen tomt, hade ljuvliga vackra trägolv och en trappa som påminde mig om mormor och morfar. Jag ville ha! Min man ville ha! Och vi lånade på oss hysteriskt mycket pengar,  tog vårt pick och pack (sålde det mesta för att få plats) och flyttade från vår välplanerade etagelägenhet om 138 kvadratmeter till detta lilla dockskåp på 104 kvadrat. Någonstans inom oss visste vi väl redan då att det snart skulle bli för litet för våra behov.

Vintern 2011 kontaktade vi därför en arkitekt för att se om vi kunde få hjälp att ta fram ritningar för en tillbyggnad. Det var då resan mot punschverandan började!